Det flammar en symbol mitt ibland oss. Majeldens värme tinar vinterns kyla ur våra själar, skänker oss värme oavsett vem vi är, sprider sitt ljussken och lyser upp den hitre änden av vår framtid oavsett vår ålder. Våren är den återkommande glädjen, förhoppningen och längtan som leder oss in i skördetiden dit vår omsorg och glädje om allt levande leder oss.
I Långå finns rejält timrade lador där man i århundranden förvarat säd för sitt bröd och säd för sådd åt kommande skördar. En hushållning och ordning som gav överlevnaden en chans. I yttertakets topp sitter en spira från ofredsårens 1600-tal med ett tydligt budskap åt alla. Här finns mat. Välkommen! Oavsett vem du är! Budskapet handlar om gårdsfolkets omtanke, generositet och ansvar, riktat till vandrare som behöver stilla sin hunger och få vila. Ett reservationslöst åtagande, trots den egna knappheten. Då blir gemenskapen stark och samhörigheten tydlig. En signal och vägvisare för folk på flykt. Dessvärre finns behoven kvar.
Gemenskapen kan inte organiseras och tvingas fram med hot och kanoner. Gemenskapen bor i varje fri individ som med självständig övertygelse förstår sin roll och respekterar människorna runt omkring sig, begriper samexistensens mening och utan tvekan säger: Vi hjälps åt! Vi hjälper varann!
De eldar som tänds ikväll, runt om i vårt land, är symboler för vår beslutsamma övertygelse om fredens och gemenskapens värme i vår och vårens demokrati. För visst är våren i sig en modell för demokrati, där rätten till liv och samexistens gäller alla. Där symbios är detsamma som gemenskap, anpassning och kamratskap i samhällsbiotopen och miljön.
I vår närhet vrids tårflödet upp i flyktingströmmarna. Stillheten råder i massgravarna. Hemmen ligger i spillror. Putins människoförakt bottnar i förlorad människosyn. Plikttrogna medlöpare och aningslösa oskyldiga kryllar i hans gärning.
Flyktingen flyr
det flyktansvärda
hoppas på plats
för tillvarons ro
Från eget land
sin tillvaros rot
pressas de bort
till toner av hot
Utvandrad står längtan
till invandringens lov
i trånga raviner
skaver bördan de sina
Väl framme på plats
lämplig att bo
möts blickar från dem
som värnar sin ro
Flykten är krisens,
förnedringens bro,
människans värde
trampad av stövelsko
Det tickar ett hjärta i varje liv. Inom oss bor den eviga ungdom, som är ny varje vår, i oss alla. Våren öppnar sig för oss och vi för den. Det bor en unik människa i var och en av oss! Med ensamrätt att kalla sig själv för jag. Jag är inte ensam. Vi är en del av mänskligheten! Med stolthet säger vi att vår frihet och gemenskap är oss en väldig borg!
Sveriges statschef är symbol för vårt land. På sin födelsedag får han dela vår hyllning till vårt värdefulla och fria Sverige som ingen ska kunna ta ifrån oss. Vi förenar oss i ett fyrfaldigt leve för vårt land och för vår vår!
/Helge Jonsson