I Skansen skötte man sig själva men anlitade naturligtvis de resurser som fanns bland byns bönder. Dagarna ägnades åt den dagliga exercisen, vård av vapen, översyn, underhåll och reparationer. Hästarna skulle ryktas, vattnas, matas och tränas för att må bra och vara i trim för olika transporter, för spaning och för kurirerna som skötte ’posten’ som budbärare från och till Skansen. Det var härifrån Långå Skans som meddelandet om Karl XII:s död spreds till Armfelt i trakten av Röros. Spanarna utgjorde Skansens underrättelsetjänst och kunde förvarna om Skansen behövde höja sin beredskap.

Till de dagliga rutinerna hörde hygien efter samma mönster som gäller än idag i soldatlivet, att sköta och vårda sina fötter, tvätta skrev och armhåla och vårda sitt utseende. Mera sällan förekom tvätt eller bad för hela kroppen. Tillsyn av uniform, utrustning och vård av läderstöveln; den fanns enbart med en läst, det vill säga formad så att den passade både höger och vänster fot.

’Tårk/badstugu’ på stranden till Långå å användes även för ”tårk” och då handlar det inte bara om våta kläder utan torkning för konservering av kött och fisk.

Inte alltför ofta gick man till ”Materialboden” om det fanns rena plagg att hämta där. Men kalsongen var inte uppfunnen. Den långa skjortan veks in mellan benen och hade då dubbel funktion. ’Allt i ett’ skulle en fanjunkare säga.  På ritningen står det ”Material Bod”. Material är ämne som man gör något av. Materiel är tillbehör/utrustning som man använder.

Grenadjär. Elitsoldat i infanteriet i full mundering.

Dagen inleddes och avslutades med korum, en stunds samling med bön och psalmsång. Flaggan hissades respektive halades inför de uppställda soldaterna i 'giv akt'!  Annars var den ena dagen lik den andra.

Minst tre till fyra gånger per år skulle man ta nattvarden enligt 1686 års kyrkolag. Det gällde naturligtvis även för soldater som låg förlagda i Långå Skans. Skansens fältpräst eller kyrkoherden i Hede ansvarade för sakramenten och själavården i Långå Skans. Från Karl XIIs tid vet man att den kristna läran och religionen hade stor betydelse både för disciplin, sammanhållning och motivation. Den strikt reglerade själavården lär ha bidragit till den karolinska arméns effektivitet under svåra umbäranden! Predikningar hölls, böner bads och psalmer sjöngs. Nattvarden var höjdpunkten i själavården.

Till nöjena och förströelsen hörde en stunds avkoppling här exemplifierad med tärningsspel, öl, tobak, brännvin och ärter till den berömda ärtsoppan. Mathållningen var enkel, men mättande. Rovor var  en återkommande rotfrukt. Potatisen kom senare. Bröd bakades dagligen på surdeg, en organism som jäsmedel. Surdegen från Karl XIIs tid lär finnas än idag i obrutet led in i vår tid.  Karl XIIs 'Succariebröd', en sorts skorpa, tillhörde grundransonen.

Tärningspel, öl, brännvin, gula äter och tobak. Kommenderingarna till Långå Skans varierade i längd beroende på uppdragets art och situationens krav. Som längst kunde vistelsen sträcka sig till ett par år, men vanligtvis var det kortare perioder. Hur omfattande umgänget var med folket i byn finns det inga uppgifter om men inköp av produkter förekom ur det som gårdarna hade. Ekonomiskt bör det ha blivit ett uppsving för byn med frågetecken för när Kronans behov bestämde sitt eget pris. Det goda och välskötta jordbruket i Långå bidrog säkert till att skansen placerades just här. I alla tider har försörjningen med livsmedel, utrustning och materiel varit helt avgörande för arméernas stridsduglighet. 'Trossen' innehöll personalens personliga utrustning och förnödenheter som uppdraget krävde, inklusive hästar. Till Trossen räknades på 1600- och 1700-talen även medföljande hustrur och familjemedlemmar. Om det gällde även för Långå Skans finns inga kända uppgifter om.