De byggnader som finns på kartan har troligen även funnits i verkligheten. När skansen upphörde som del i försvaret i början av 1800-talet såldes byggnaderna. Eftersom de var timrade var de lätta att montera ner och fraktas för uppsättning på annat håll. Enstaka objekt kan spåras ofta lador eller förråd. Hela området ’städades av’ och inget lämnades kvar. Materiel i form av vapen och vissa redskap fördes till verksamheter som pågick på annat håll.
I arkiven finns ett antal ritningar och kartor som illustrerar ambitioner, tankegångar, planer och anvisningar för hela försvarsanläggningen och dess tänkta funktioner. Dessa kan tydas som att det blev en ’modern’ anläggning i linje med tidens kunskaper om fortifikation.
Donjon, tornbyggnad för försvar men även logement, alltså bostad, med skottgluggar i de två nedersta och skyttevärn i den översta för sista motståndet. Byggnaden är ritad för Långå Skans men blev troligen aldrig uppförd. Ritning: Armémuseum, Stockholm
Den nya fortifikationsordning som antogs 1653 av Drottning Kristina, året innan hon abdikerade, är grunden för den inriktning av försvaret som ledde till ett omfattande system med skansar. Fortifikations ordningen utvecklades i flera steg åren 1658, 1666 och 1695. Den först anlagda skansen i Långå hör till den ordningen och den nuvarande från 1700 har sitt ursprung i den försvarspolitiken.
Fortifikationen hörde till artilleriet med byggmästare, militär- och fältingenjörer som byggde och underhöll befästningarna. Fortifikationen fick status som självständig enhet år 1641.
NYA INSTALLATIONER
Vårdkase
Vårdkasen ingick i signalsystemet och var varningssignal för ofred. Kasen består av ved, klenare timmer rest som en kåta. Vårdkasen som byggts vid Långå Skans är en illustration som ska visa hur de kunde se ut. Den ska fyllas med ytterligare ved och ris. Signalsystemet bemannades särskilt när landet hotades av anfallskrig. Närmaste vårdkase för Långå Skans fanns på Knätten, det höga berget söder om byn.
En vårdkase (’vårdkas’ eller ’böte’) är en signaleld. Den ingick förr i ett enkelt optiskt signalsystem, bestod av ved och placerades på en höjd inom synhåll för nästa vårdkase, så att de brinnande kasarna bildade en kedja av signaleldar. Därav kommer uttrycket ’löpeld’.
Sveriges försvar behöver information om det som pågar utanför landets gränser, då som idag. Det är underrättelsetjänsten som spanar och varnar för vilka hot som kan riktas mot vårt land för att tidigt förbereda försvar och hindra väpnat anfall.
Informationen måste komma fram snabbt. Snabbast var systemet med vårdkasar som låg inom synhåll från varann och som bemannades om hotbilden krävde det. Samtidigt fanns spanare och kurirer som red med budskap från gränsområdet till Långå Skans, ca 8 mil, inom tolv timmar.
Vårdkasen tändes för att varna befolkningen, men även för att förvarna och mobilisera försvaret, däribland på Långå Skans, om vad som kunde väntas av fientliga styrkor och andra faror som kunde hota landet.
Kedjor av vårdkasar sträckte sig längs landets landgränser och kuster. Från de olika landsdelarna signalerade de till rikets centrala ledning.
