Guidad tur

Vid infartsparkeringen möter du emblemet till höger, det officiella heraldiska vapnet, som består av två korsställda artillerikanoner på vilka vilar en blå sköld med flagg gula kanter och namnet LÅNGÅ SKANS på två rader. Därunder en symbol för den stjärnformade skansen och dess ’ledande’ roll i gränsförsvaret västerut. Stjärnan återfinns och används som symbol i många militära sammanhang alltifrån gradbeteckningar till ornament, fanor och standar. Långå by, "Ljusnans pärla", har ett märke för byn med konturerna från skansens byggritning.

Under emblemet finns en banderoll skuren i trä av snidaren Mats Redeby, snickarmäster i Tyresö utanför Stockholm. Texten på latin PAX OMNI TEMPORE, betyder på svenska "Fred i all tid". Mats Redeby är samme konstnär som snidat votivfisken, en harr, i Hede kyrka, överlämnad dit 2017 av Långå fiskevårdsförening när Långåfisket firade 300 år som hävdat fiske.

Du kommer in i Skansen via den nya bron över Vallgravsbäcken, den bäck som kommer från källor i Skansberget som reser sig i norr. En liten falltröskel i bäcken under bron ljudsätter miljön med tonerna ur det porlande vattnet. Den vackra paviljongen från sommaren 2022 för tankarna tillbaka till regemetsparker där armémusikkårens mässingsblås höll konsert med taktfasta marscher och örhängen ur den svenska musikskatten.

Från bron skymtar du Fredsmonumentet med en måltavla som leder tankarna och uppmanar till att sikta på målet: Fred i all tid [PAX OMNI TEMPORE]. Begreppet 'Fred i all tid' syftar på att freden måst hävdas i varje minut, alla dagar. Ett ständigt löfte åt vår framtid och samexistens på jorden.

Monumentet färdigställdes till nyåret 2023 och överlämnades som gåva till Långå Skans av Elin Settling, som den yngsta i den fjärde generationen i Andersjonsgården i Långå. Helge Jonsson har svarat för idé och utformning.

Till höger har rests en 'vårdkase' som illustration till dåtidens 'signalsystem'. Sveriges försvar behöver information om det som pågar utanför och längs landets gränser, då som idag. Det är underrättelsetjänsten som spanar och varnar för vilka hot som kan riktas mot vårt land för att vi tidigt ska hinna förbereda försvar och hindra väpnat anfall.

Informationen måste komma fram snabbt. Snabbast var systemet med vårdkasar som låg inom synhåll från varann och som bemannades om hotbilden krävde det.

Från norska gränsen fanns ett ’pärlband’ med vårdkasar ända till Hälsingland och därifrån till rikets ledning och kungen. De var ’signaleldar’ som spred budskapet snabbt som ’löpeldar’.

Samtidigt fanns spanare och kurirer som red med budskap från gränsområdet till Långå Skans, ca 8 mil, inom tolv timmar.

Du förvånas över de imponerande jordvallarna. De var täckta av uppresta timmerstockar som gjorde det omöjligt att klättra uppför utan hjälp av stegar där angriparen skulle bli beskjuten eller hindras av hillebarder, kraftiga spjutspetsar på långa stänger.

På bara två månader, sommaren 1700, byggdes den imponerande försvarsanläggningen av sammanlagt två hundra man inklusive officerare, befäl och hantverkare från Jämtlands och Hälsinge regementen. Bönder och arbetare i Långå by var med och förberedde bygget med skogsavverkningar och olika insatser under byggtiden.

En angripare, som möttes av den imponerande fästningen, insåg snabbt att det var en omöjlig uppgift att försöka storma den om den innan inte hade varit raserad av artilleribeskjutning. Skansens konstruktion och bestyckning med kanoner var i sig tillräckligt avskräckande.

Skansen var omgiven av 'spanska ryttare' ett hinder som består av två eller flera kryss av spetsade stockar, hopfästade mitt i varandra och sammanhållna av en vågrät stock. Avsikten var att hindra och fördröja framfart eller, som här, stormning av skansen, med fienden inom skotthåll. Spanska ryttare användes i krig redan på 1500-talet till långt in på 1800-talet som skydd mot anfallande kavalleri och infanteri, det vill säga ryttare till häst eller fotfolk.

I början av 1900-talet användes metoden med taggtråds klädda, flyttbara hinder som blev helt meningslösa när stridsvagnar började användas. Då byggdes barriärer av sten eller betong istället. Vid Saxvall, intill väg 84, väster om Långå fanns sådana under andra världskriget. I Tänndalen finns hindren bevarade och är värda ett besök.

Den okände soldatens grav. Minnesmärket restes år 2020 med texten: TILL MINNET AV DEM SOM VILAR HÄR. Vid Långå Skans har aldrig förekommit några strider, men sjukdomar, pest och olika magsjukdomar, tog livet av många, däribland 40 soldater från Hälsingland år 1659. De ligger begravda på skansens ’kiörrgård’ strax intill ladugårdsbyggnaden på andra sidan åkern. När byggnaden uppfördes i början av 1950-talet skulle man gräva en brunn och påträffade då skelett som bekräftar uppgifterna. Ytterligare sex soldater lär ligga begravda där.

Minnesstenen restes år 2020 och på Allhelgonadagen, samma år, samlades Långåbor och andra besökare för att högtidlighålla minnet av soldaterna. Traditionen fortsätter med sammankomst och tända marschaller på Allhelgonasöndagen. Det finns även plats för att hedra minnet av andra personer vid minnesstunden.

Skanstorpet med den bevarade krutkällaren sys till vänster i bakgrunden.

60,96 meter (200 fot; 1 fot 30,48 cm)

1: Officerarnas logement
2: Brygghus och (3) bageri i samma byggnad
4: Magasinsbod med källare (källaren insjunken)
5: Ammunitionsbod
6: Stall
7: Tre baracker för manskapet (soldaterna)
8: Corps de guard, vaktstyrkans logement

Du går in i Skansen i östra öppningen där vägen "t. Dalarna" är markerad, alltså där vägen österut börjar respektive västerut mot Norge. "Trappstegen" är antingen markeringar i den sluttande infarten, en kavelbro eller en brygga, kanske även med en fällbar bro över vallgraven. På ömse sidor om ingången och i tre av jordvallarnas hörn fanns kanoner (mörsare) placerade på timrade fundament där olika skottriktningar kunde varieras. Hela kringliggande område kunde på så sätt beskjutas. Inne i skansen fanns tio byggnader, var och en anpassad för sitt ändamål.

När man kom in i Skansen fanns officerarnas logement (bostad) till vänster och mitt emot låg vaktstyrkans logement. Tre logementsbyggnader för soldaterna längs de norra vallarna, var och en med plats för ett dussintal, alltså tolv, personer. Platsen för skorstenen i huset längst bort kan fortfarande anas rester av och uppenbarligen har man haft ett litet källarförråd under golvet. Marken skvallrar om det och behovet av att kyla mat under sommaren brukade ordnas på det sättet även i civilsamhället.

Stallet längst bort kan ha haft plats för åtta till tio hästar och de stora förrådet längst bort till vänster hade även en rejäl källare som man ser konturerna av eftersom igenfyllningen har sjunkit något. Ett litet kruthus låg i den sydvästra hörnan av jordvallen med tillräcklig ammunition 'i fredstid'. Det stora 'kruthuset utgör källare under det gamla boningshuset på Skansgården och är intakt. Kruthuset är cirka tio kvadratmeter, murat av natursten med välvt tak.

Intill nedgången till ån låg brygghus och bageri. Det är lite märkligt att dessa funktioner lades inne i skansen med tanke på brandfaran. Kokhuset låg utanför skansen. Ner till ån, "Långåå", ledde en skyddad gång, en löpgrav, och den vägen hämtades vatten till skansen. Rester av virket i dess väggar var synliga in på 1950-talet. Skansen hade ingen brunn såvitt man vet.

Planen i mitten kan väl jämföras med senare tiders exercis gård, en plats för uppställning, övning, genomgångar, utbildning och högtidssammankomster. Och naturligtvis för religiösa sammankomster som korum, gudstjänster och begravningar. Dagen inleddes med trumpetarens revelj och avslutades med tapto, signalerna för dagens början och slut. Kyrkans inflytande var stort och anses ha bidragit till väsentliga delar av disciplinen.

Tvättstuga/badhus och torkbastu samt smedja och verkstad/förråd låg längs åstranden mot öster. På grund av brandfaran lades dessa byggnader utanför själva Skansen och på avstånd från varann. På samma sätt var det ordnat i gårdarna där smedja och bagarstuga låg på avstånd från mangårdsbyggnaden. Det gällde även så kallade kokhus.

Krutkällaren finns bevarad i gårdsbyggnaden på Skanstorpet, då med skyddad löpgrav dit från den gamla skansen som låg ett par hundra meter nedströms den nuvarande. Löpgraven lades igen sommaren 1700 då den nuvarande skansen byggdes. Protokoll från byggandet av skansen, sommaren 1700, bekräftar detta.

Den äldsta och mest detaljerade kartan över området, Trackt Carta, var troligen det viktigast underlaget när beslutet togs om byggandet av Långå Skans. Överst på kartan är noggranna beskrivningar om de rent fysiska förhållandena, vad jord- och bergarter består av och sanka områden är utpekade. En mindre skans är inritad efter kartans tillkomst, cirka 200 meter nedströms den nuvarande, förmodligen för att visa platsen för den äldre skansen, den som underkändes av Karl XI vid hans besök i juni 1685. ”Bara skit för en tunna guld!” lär han ha sagt om den gamla skansen och när det gäller själva anläggningen stämmer det nog, men prislappen verkar vara i överkant. Hur som helst har kartan visats för Karl XII som underlag för det beslut han tog om att den nuvarande skansen skulle byggas så som vi ser den idag. I färdigt skick med kanoner, byggnader, hinder och barriärer bör den ha varit en imponerande syn, inte minst avskräckande för en intresserad angripare. Beslutet fattades av den tonårige kungen någon gång efter hans trontillträde i april 1697, då endast 14 år gammal. Han fyllde femton vid midsommar och var således bara tre år när hans fader, Karl XI, besökte Långå. Att Karl XII fick veta något om Långå Skans av sin far är troligt. Han var synnerligen väl uppdaterad och förberedd av sin kunnige, krävande och omtänksamme fader som hade samlat på sig unik och ingående kunskap om tillståndet i landet.

Texten i kartans övre del lyder:

Denne Långåå Skantz är uppå ett nedrigt och Sankt ställe anlagder som af de mångfaldiga der omkring liggande Höjder Sedder och Dessinerad är, så att man från detsamma allenast på mera distanse discuvera Terrainen samt med Canonerna Rassera och beskiuta Fältet allenast då enär fienden visar sig på de närmaste liggande Högder så fast andra nödsakade att betäckia så väl i flanquen som Ryggen med traverser på Batterierne för de Commenderade Högder åter kännandes och fienden i dälden vid Quisla bäck

a a komma betäckt mera in till Skantzen. Jordmånen af wärket beståbe uti en gåxxacktig giäsleera som ständigt giäser och utswäller föruth om wåhr och Hösten hwilket förorsakar att wallens inre och yttre Deceringar som äro af Timerwärke beklädde och Fodrade ej kunnat Resistera mot giäslerandet som trävärket bortruttnad och wallen på alla sidor breckerat och nedtryckt i grafen. Olyka måtte förorsaka fjällfloden om våren vattnets uppstigande som Inunder Skantzen op till Bermen och deröfwer, som forcerar umple (?) Ingången mot den samma med en sådan häftighet att wirket ogiörligen kan bestå utom des grunden giäslerig är. Sedermera är Situationen så mycket mehra Disavantagnua för Skantzen som Fienden kan Passera den förbi, nembligen mellan det höga Fjället och Backarne betecknad med bbb utan att warda Sedder och således marchera in i Landet i Hänseende af ofvannämbde Omständigheter och andragne Skiäl, Synes oförgripet att den omkostnad som till detta wärkets Reparation och vid makt hållande erfordrades förgäfwes och utan nyttia användt blefwe är fördenskull i des Ställe är vid C en fördelacktigare Platz utsedt hwarest ett Nytt wärck kan anläggas hwilket högre och lämplig terrain hafwer nedra desauwrerar fältet och af floden inunnderas kan. Till förre kommande af de Dålde pasager som en fiende kan betiena sig att marchera Skantzen förbi är 2^ne höjder utsedde wordne betecknade med d och E kunnandes på hwardera af dessa någon Defension anläggas emedan de Commenderar de omkringliggiande högder uptäcker däderne och Ensilerar dem, besynnerligen av den högden vid E som dominerar och öfwerser Bygden vid d som den öfriga Terrainen. [RENSKRIVNING Helge Jonsson juli 2018; reservation för feltydningar]

Välkommen att upptäcka Långå Skans på egen hand!