Långå by räknar tusenåriga anor. Människor bodde och levde i Långå redan för fyra tusen år som bekräftas av de hällmålningar som finns i berget Hovden, berget som avgränsar Långådalen mot väster. Fiske, jakt och den bördiga jorden förklarar varför Långå tidigt utvecklades till en välmående jordbruksbygd. Redan i början av 1500-talet var bönderna så framgångsrika att de kunde betala ’tionde’, alltså en skatt till kyrkan i form av en tiondel av gårdens produktion. Jordbruken i Långå har grundats långt tidigare med rötter tillbaka till den period som brukar kallas bondestenåldern från 4 000 år före vår tideräknings början. Stenåldersboplatser har hittats i Långå och vid Grundsjöarna. Jakt och fiske, odling och djurhållning är utvecklingssteg som i historisk tid lett fram till konturer som kan ses i Långå by idag.
Tillkomsten av Långå Skans, 1658 och den nuvarande år 1700, är viktiga inslag i byns historia som haft väsentlig betydelse in i vår tid. Och har det fortfarande med det försvarshistoriska minnesmärket. Läget hade betydelse även i andra sammanhang. Ett exempel är att hit förlades tullstationen mot Norge under ett trettital år i slutet av 1600-talet. ’Vägen västerut’ slutade här.
Byn fick både en försvarsmilitär och administrativ funktion. Poststationen vid sekelskiftet 1800/1900 fick namnet Långå Skans och fanns kvar in på 1960-talet då den lades ner men lantbrevbäraren fortsatte och finns kvar än idag.
Skansen har underhållits av Långåborna, men till slut var den i ett skick som krävde åtgärder. Efter ett besök sommaren 2012 skrev Helge Jonsson ett "allvarligt" brev till landshövdingen och begärde att länsstyrelsen skulle ’ta sitt ansvar’. Svaret kom omgående med uppmaningen att Långåborna kunde själva vidta åtgärder och att länsstyrelsen kunde ge bidrag. Helge bildade då ’Projektgruppen för Långå Skans’ med Liselott Prestjan och Staffan Prestjan som sedan dess genomfört omfattande restaureringsåtgärder och tagit fram planer för bevarande och vård för Skansens framtid och användning. Resultatet syns idag. Målet är att Långå Skans ska bevaras, vårdas och användas som en kulturhistoriskt intressant och besöksvärd plats. Investeringarna är delfinansierade av länsstyrelsen, kommunen, kraftindustrins bygdemedel, Långå bysamfällighetsförening och betydande andel privata bidrag och oavlönat arbete.
Långå Skans är en del av bygdens kännemärke och stolthet och ett särskilt igenkänningstecken för byn formades med devisen LÅNGÅ Ljusnans pärla innefattad i skansens konturer efter den byggritning som gällde när den nuvarande skansen byggdes på bara ett par månader, sommaren år 1700. Det är många som uppfattar Långå som 'pärla'. Byn är med sina 120 invånare, och ett par hundra fritidsboende, en levande bygd som motstått avfolkningens konsekvenser. Flera föreningar arbetar aktivt, jordbruk och boskapsskötsel vårdar kulturlandskapet som i sig är en upplevelse, levande konsthantverk i Långågår'n. Långåfisket är berömt och uppskattas för sina fyra ädelfiskar - öring, röding, harr och sik! Årligen lockas ett tusental sportfiskare hit. Grundsjörödingen är en rikskänd raritet med gener och släktskap med storrödingen i Vättern. Skogsbruk, entreprenad och serviceverksamhet är dominerande näringar. Jägarkulturen är ett starkt inslag med fågeljakt samt storvilt med älg och björn. Sensommaren bjuder på fina marker med bär och svamp.
ÄLDRE HISTORIA
Där Ljusnan respektive Mittån lämnar fjällområdet bildas en dalgång där byn Långå ligger. ”Långådalen” avgränsas i väster av berget Hovden som avslutar det massiv som skiljer Ljusnan från Mittåns avrinningsområde. Byn omges på båda sidor av höga berg och dalgången öppnas mot öster där Långåljusnan med ’Gråströmmen’ i byns utkant bildade en tröskel som kvarhöll vattensamlingar i dalsänkans lägsta delar. Där skapas bra odlingsförhållanden liksom på de norra sluttningarna upp mot det långsträckta norra berget. Ett system med tjärnar, edor och våtmarker bildades, sammanbundna med naturliga ’kanaler’ till älvfåran, så kallad ’ave’, som är andra ledet i bynamnet Langave. Med tiden ändrades det till Långå.
Långå skrevs "Langhae" 1506. I slutet av 1600-talet kallas den här delen av Ljusnan för Långåå å. Idag kallas sträckan för Långåljusnan.
Man kan se resterna av detta vattendränkta land på kartan eller när man från toppen av Långåknätten spanar ut över dalgången och byn. Vid tillkomsten av Halvfari kraftverksdamm, närmare Hede, upphörde Gråströmmens ursprungliga roll, vattenståndet ökade in genom byn där Långåljusnan växlar mellan lugnvatten och strid ström beroende på elefterfrågan från Långå kraftverk. Här och var finns synliga reser av det landskap som formades efter istiden, alltifrån myr- och sumpmarker till permanenta vattenspeglar. På Ljusnans sydsida syns ett smalt sund som breddar sig till en rund vik med en flytande holme i mitten.
Spåren av Langhae finns där och kan tydas om man känner till dess historia.