Långå Ljusnans pärla

Långå bys historia, Långå by idag, Skansen och festplatsen.
Sevärdheter.

Långå by räknar tusenåriga anor. Människor bodde och levde i Långå redan för fyra tusen år som bekräftas av de hällmålningar som finns i berget Hovden, berget som avgränsar Långådalen mot väster. Fiske, jakt och den bördiga jorden förklarar varför Långå tidigt utvecklades till en välmående jordbruksbygd. Redan i början av 1500-talet var bönderna så framgångsrika att de kunde betala ’tionde’, alltså en skatt till kyrkan i form av en tiondel av gårdens produktion. Det tyder på att jordbruken kan ha grundats redan på 1400-talet, kanske i en del fall ännu tidigare.

Tillkomsten av Långå Skans har haft betydelse och läget innebar att hit förlades tullstationen mot Norge under ett trettital år i slutet av 1600-talet. ’Vägen västerut’ slutade här.

Byn fick både en försvarsmilitär och administrativ funktion. Poststationen vid sekelskiftet 1800/1900 fick namnet Långå Skans och fanns kvar in på 1960-talet då den ersattes med lantbrevbärare.

Byns bondekultur utvecklade många konstformer med värdefulla konsthantverk varav många kan ses på Fjällmuseet i Funäsdalen. Traditionen odlas än i Långågården.

Under 1900-talet var Långå Skans en populär samlingsplats för Långåborna och efter andra världskrigets slut beslutades att göra den till festplats, bland annat för firandet av freden i Brömsebro, tre hundra år tidigare.

Vid nuvarande parkeringsplatsen uppfördes en stor byggnad med dansbana, scen, artistrum och sminkloge, stor serveringslokal och välutrustat kök. En länga fanns för lotterier, spel och försäljning. Inne i Skansens sydvästra hörn byggdes en friluftsscen. Ett minnesmärke hedrade artilleriets  koppling till skansen. En minnessten fanns redan från kronprinsparet Gustaf Adolfs och Louises besök då deras Eriksgata i Härjedalen slutade i Långå den 20 juli 1932.  Festligheter inramade högtiden och de överlämnade gåvorna av byns hantverk finns förvarade i de kungliga samlingarna.

 

Midsommarfesten 1945 lockade en publik på 2 500 personer och programmet innehöll uppträdanden av byns folkdansare, musiker, tillresta artister och flera av landets ledande dansorkestrar med de främsta artistnamnen. Festligheterna pågick tre dagar. Resten av sommaren erbjöds olika dansarrangemang och festligheter. Festerna upprepades kommande år in på 1950-talet, med ihållande popularitet. Alla byggnaderna är idag borta, men Skansen har behållit sina möjligheter som samlingsplats för olika högtider och symbol för den stolta byn som är ’Ljusnans pärla’.

I Skansberget finns en odaterad, men ännu äldre, fornlämning i form av ett murat värn som uppenbarligen är en befästning eller tidig 'skans' i byns historia. Murverket är intakt sånär som på ett par ställen. Oländig terräng med stenblock manar till försiktighet vid besök.

Skansen har underhållits av Långåborna, men till slut var den i ett skick som krävde åtgärder. Efter ett besök sommaren 2012 skrev Helge Jonsson ett "allvarligt" brev till landshövdingen och begärde att länsstyrelsen skulle ’ta sitt ansvar’. Svaret kom omgående med uppmaningen att Långåborna kunde själva vidta åtgärder och att länsstyrelsen kunde ge bidrag. Helge bildade då ’Projektgruppen för Långå Skans’ med Liselott Prestjan och Staffan Prestjan som sedan dess genomfört omfattande restaureringsåtgärder och tagit fram planer för bevarande och vård för Skansens framtid och användning. Resultatet syns idag. Målet är att Långå Skans ska bevaras, vårdas och användas som en kulturhistoriskt intressant och besöksvärd plats. Investeringarna är delfinansierade av länsstyrelsen, kommunen, kraftindustrins bygdemedel, Långå bysamfällighetsförening och betydande andel privata bidrag och oavlönat arbete.

Långå Skans är en del av bygdens kännemärke och stolthet och ett särskilt igenkänningstecken för byn formades med devisen LÅNGÅ Ljusnans pärla innefattad i skansens konturer efter den byggritning som angav anläggningens form i slutet av 1600-talet. Det är många som uppfattar Långå som 'pärla'. Byn är med sina 120 invånare och cirka 250 fritidsboende en levande bygd som motstått avfolkningens konsekvenser. Flera föreningar arbetar aktivt, jordbruk och boskapsskötsel är spännande näringar och Långåfisket lockar årligen närmare ett tusental utövare och uppskattas för sina fyra ädelfiskar - öring, röding, harr och sik! Grundsjörödingen är en rikskänd raritet. Skogsbruk, entreprenad och serviceverksamhet är dominerande näringar.