Konstruktion & Funktion

Vallarna, skyddsanordningar, bostäder, förläggningar, bestyckning och vapen. Begravningsplatsen.

Vallarna består av täta jordarter som valdes ut för att motstå beskjutning med artilleri men även som kunde stå emot tidens tand genom åren. Det är morän, grus, mjäla och lera som binds i sammanhållna formationer med, från början, ett yttre skydd av ris och stockar som beklädnad. Jordvallarna formades för de övriga funktioner de skulle ha som värn och gångar för soldaterna.  De sju spetsarna bildar fjorton sidor som medger  lika många skottvinklar vilket innebär fritt skotthåll i trehundrasexti grader, det vill säga de täcker hela omgivningen.(Foto Sören Berg)

Eftersom det handlar om volymer som beräknas till minst 10 000 kubikmeter borde dessa jordtag vara synliga i landskapet än idag. Det är dock svårt att finna några säkra spår och inte ens de mer kvalificerade gissningarna ger någon ledtråd. Däremot när det gäller virket, framför allt ris och stockar är det uppenbart att det fraktats på Långåljusnan västerifrån och tagits iland i den läskyddade bukten längst upp till vänster i bilden vid bäcken Kvisslas utlopp. Även det materialet hade betydande volymer.

Genomskärning av jordvallar och värn i skansen. Den plana ytan i Skansens inre möjliggör snabba förflyttningar och övergår i en lutning upp till avsatsen bakom krönet som är själva ”bröstvärnet”, med skydd för anfallande kulor. Bröstvärnet lutar utåt för rätt skottvinkel. Det utskjutande hindret ska hindra angriparen att ta sig in, ifall han kommit så långt utan att bli skjuten. (Ritning Armémuseum)

BESTYCKNING
Bestyckningen, det vill säga kanoner och vapen, vid Långå Skans varierade med hänsyn till den aktuella hotbilden. Skansen var väl rustad med två 6-pundiga och sex 3-pundiga kanoner. Strider har aldrig förekommit i Skansens närhet. Provskjutning har skett mot en lada som står på Bäkerholmen i Långåljusnan på Skansens sydsida. En upphittad kula kan komma från en 3-pundare, kaliber 7,7 cm kulvikt på 1,5 kilo och eldrörsvikt 460 kilo. Skottvidden max 300 m eller upp till 450 m i den utvecklade versionen från 1707.  Kanonkulan kallas lod och är en rundkula av massivt tackjärn.

Soldaternas vapen bestod främst av svärd, handeldvapen som pistoler, gevär samt lätta, portabla kanoner (kastare).

Byggnadsritning för donjon, en tornbyggnad för strid men även bostad. Den skulle ha placerats centralt i Skansen men kom (troligen) inte att byggas. (Ritningar Armémuseum)

Redutten vid Mittån, 1,4 km från Skansen, var en befästning med bostad i mitten och kraftiga timmerväggar med skottgluggar runt om. Förmåga att slå tillbaka eller hindra anfallande trupp västerifrån. Inga spår finns efter byggnaden. Lägg märke till det grova timret i väggarna. Dessa skulle ha klarat dåtidens beskjutning även med artilleri.

"Grund Ritning och Faciat af Blåckhus Corps de Gardet, som är belägit 1½ Fierdings Mihl från Långåå Skantz wid Metûåå Bryggia, hwarest i krigs-tyden Cavallerie wacht hållit att betäckia detta Passet. Åån är 34 alnar bred och bron öfwer 70 alnar lång. Corps de Gardet är mestendelhls förfallen och Ruinerad."