Just dehär dagarna i slutet av februari år 1717 tog Karl XII ett beslut som direkt påverkade bagaren i Långå Skans bagarstuga, som låg i skansens södra sida intill löpgraven till Långåå å där man hämtade vatten. Ordern tog där den skulle!
Vi kan räkna med att kungen var på ganska gott humör, vilket han inte varit innan då han försökt förstå och förklara vad det var som gick snett i anfallet mot Norge året innan, alltså 1716.
Det fanns flera orsaker till misslyckandena i Norge, däribland mathållningen; soldaterna hade inte tillräckligt med mat och tomma soldatmagar har inte energi för strid.
Nu ’djäklar’ skulle misstagen rättas till, var kungens barska budskap till sina närmaste. I framtida stridsduglighet behövdes mätta soldater med energi att förverkliga krigarkungens planer.
Kungens universallösning var BRÖD! För att vara säker på att denna nyckel till framgång skulle bli precis som han ville ha den skrev han receptet själv och den 26 februari 1717 spreds ordern i hela krigsmakten. Ordern bör ha nått chefen på Långå Skans omkring den 10 mars och samma dag fick bagaren besked om vad som gällde. Att ordern hörsammats skulle bevisas genom att varje bageri i krigsmakten sände in och fick godkännande på sina brödbitar vid det regemente man tillhörde. Långå Skans rapporterade till regementet i Östersund! Det tog dock tid! Brödbiten kom dit i december 1717. Idag finns den i länsmuseet, Jamtli, i Östersund.
Karl XII:s fältbröd, ’Succariebröd’ är skorpor bakade på surdeg och enbart grovt rågmjöl, skurna i ca 2 cm stora kuber och sedan stenhårt torkade. Fältbrödet infördes på befallning av Karl XII den 26 februari 1717* i en ’underrättelse’ han riktade till ’Herrar Commenderande vid Arméen’ som det enda bröd han tillät bakas vid Fält-Magazinerne! Brödet har fått namnet efter ryskans ord för skorpa. Karl XII beskriver själv receptet i sin befallning.
Man blandar surdeg med grovt, ’kvarntorrt’ rågmjöl till en deg som får jäsa ett dygn och knådas sen till en limpa. In i ugnen på låg värme i drygt sex timmar. Brödet ska sedan förvaras svalt några dygn och därpå skäras i ca 2 cm stora kuber som torkas på svag värme i minst sex timmar och är sedan klara. De stenhårda bitarna blöttes upp i vatten innan de åts och utgjorde hälften av födan både bland soldater och befäl.
Att fälttåget i Norge 1716 blev misslyckat berodde delvis på brister i försörjningen med mat till manskapet och och foder till hästarna. Karl XII insåg att om han skulle lyckas genomföra ett större anfall krävdes att soldaterna hade egna förråd av mat med sig och ett näringsrikt, hållbart och lättransporterat bröd var lösningen, särskilt dit förbandets fältkök inte nådde. Vid fronten kunde manskapet inte räkna med den servicen utan måste lita till sin egen kapacitet och tillgången till sitt eget ’nödfoder’.
Proviantmästaren vid Långå Skans hörsammade ordern och brödet bakades enligt Konungens recept. För att få godkänt lämnade han in den här brödbiten för granskning.(Se bild under ’Försörjning’ här på hemsidan). Om Karl XII fick reda på det, får man anta att proviantmästaren hade uppdaterat Konungen om att Långå Skans ’levererade’!
Lägg märke till att proviantmästarens bagare gjort en innovation av betydelse. Han har ’naggat’ brödet som fått hål som gör att torkningen underlättas, plus att det går snabbare att blöta upp brödbiten. ’Ytan’ blir större och den hungrige soldaten vinner tid i matlagningen. Det var väl något som Karl XII hade missat i beskrivningen till receptet! Eller hur ska man tolka det?
*På dagen två år senare skulle Karl XII gravsättas i Riddarholmskyrkan, den kungliga begravningskyrkan i Stockholm, efter att ha blivit skjuten rakt genom huvudet, i tinningen, i Fredrikshald, Norge, söndagskvällen den 30 november 1718. Kulan – eller var det en knapp? – avslutade en epok i Sveriges historia. Karl XII tillträdde som kung redan vid 15 års ålder. Han blev endast 36 år och fem månader. Karl XII efterträddes av sin syster Ulrika Eleonora den yngre som överlät kronan till sin make Fredrik I.
Helge Jonsson