Kamouflagemålning används både som skydd från att upptäckas och för att göra det svårare för en angripare att förstå vad det är. Det är därför som försvarsanläggningar är ”dekorerade” med mönster som saknar motsvarighet i de civila samhället. För att låta förrådsbyggnaden, tidigare fårstallet, på Långå Skans ge ett intryck från samtiden har byggnaden i sommar kamouflagemålats av sommarlovslediga Elin och Emma Settling. De har under två dagar sponsrat Långå Skans med sina insatser. Deras släktrötter i Långå har anor från den tid Skansen byggdes år 1700.
I den grafiska manual som finns för Långå Skans är det heraldiska vapnet utgångspunkt och igenkänningssymbol. Övrigt material följer försvarsmaktens anvisningar, exempelvis färgkoder för
kamouflagemålning.
För de flesta är fältuniformen ”M90” mest känd. Den har ett kamouflagemönster som Sveriges försvarsmakt använder på sitt uniformssystem 90. ”Splintermönstret” med sina distinkta geometriska former skapar ett kamouflage som överensstämmer med svenska skogar och slätter. Det består av fyra färger: mörkgrönt, ljusgrönt, mörkt marinblått/svart och beige.
M90-kamouflaget infördes i slutet av 1980-talet och ersatte då den olivgröna m/59. Uniformen m/90 fick smeknamnet ”lövhögen”, inte bara på grund av mönstret, utan de tidiga modellerna var även kända för att ”prassla”.
Nutidens uniformer ska skyddad mot värme, kyla, regn, brand och upptäckt. Så var det inte på sjuttonhundratalet. Istället var uniformer och de grupperade arméerna väl synliga med klara färger i rött, blått och gult. Det gjorde ett tydligt och ’väldigt’ intryck som skulle bevisa kraft, styrka och kanske även förmögenhet inte bara i utrustning utan även i förmåga att utföra sitt uppdrag.
