Under de två månader som Långå Skans byggdes, sommaren 1700, behövdes stora mängder av jordmassor till de stjärnformade vallarna som utgjorde den starkaste barriären mot anfallande, främmande trupp. Övrigt värn bestod av hinder och skydd som tillverkades av trä, ett bra och lättformat material i sig, men som inte stod emot röta eller brand. Träkonstruktioner är dessutom enklare att förstöra på kort tid, jämfört med murar och jordvallar. Tidsfaktorn är alltid avgörande i stridssituationer där anfallande trupp måste hållas tillräckligt lång tid utanför värnet för att kunna nedkämpas av dem som befinner sig innanför de skyddande vallarna.
En beräkning talar för att jordvallarna i Långå Skans innehåller runt 10 000 kubikmeter av olika jordarter. En fråga som bybor ställt sig de senaste två hundra åren är: Varifrån hämtades jorden? Vetskapen om deras ursprung räckte väl under de tre, fyra generationer som utgjorde 1700-talets bybor i Långå, men sen har vetskapen tunnat ut och varierat med vad man kunnat gissa sig till av formationer i landskapet.
I det protokoll som fördes från slutet av juni till början av september sommaren 1700, dagligen om arbetet i skansen, innehåller detaljer som ger mängder av trovärdig information. Det är uppgifter noterade i ’realtid’, alltså samtidigt som det hände, dag för dag. Kulturpersonligheten och härjedalingen Erik J. Bergström, som tolkat och renskrivit protokollet, har gjort en beundransvärd insats åt eftervärlden och förståelsen av hur denna märkvärdiga fästning kom till.
Jorden till vallarna hämtades ’inom skotthåll’ från skansens läge, alltså i den närmsta omgivningen, inom ett par, tre hundra meter som väl var dåtidens räckvidd.
Redan de första dagarna, efter att soldater, befäl och officerare kom från Hälsinge och Jämtlands regementena, satte man igång att tillverka skottkärror. Sammanlagt borde det ha blivit ett förtital, rejäla och robusta med kraftigt virke och beslag som väl gjorde dem svårhanterliga redan genom sin inneboende tyngd.
Någonstans finns antagligen detaljerade anvisningar om vilken typ av jordmassa som skulle användas och var den skulle placeras och anslutas till övriga skikt eller blandas med annat material. Lera behövdes för olika ändamål och även som bindemedel i vallarna. Där användes även ris och framför allt grenar av gran som armering. Strax till höger om portalen med vapenskölden finns ett lertag som användes ända in i mitten av 1900-talet, med lera som ansågs vara ’eldfast lera’.
Mursten till grundläggning, källare, spisar och skorstenar hämtades från de nedersta rasbranterna i Skansberget strax intill skansen. De formades på plats vid stenbrottet och bars på ryggen från stentaget till skansen i ’bölor’, det vill säga det vi nu kallar bördor. /Helge Jonsson oktober 2023