Allhelgonadagen högtidlighölls traditionsenligt på Långå Skans, söndagen den 6 november 2022. Ett tjugotal personer trotsade gråvädret. Liselott Prestjan hälsade välkommen och guidade bland nya, men historiska, installationer. Sedan samlades man vid den Okände soldatens grav där en eldkorg och marschaller värmde.
Helge Jonsson erinrade i sitt tal om att just denna morgon, för 390 år sedan, stupade den svenske kungen Gustaf II Adolf i dimman vid tyska Lützen på protestanternas sida i 30-åriga kriget. Hemma på slottet i Stockholm väntade den sexåriga prinsessan Kristina på sin far som hon inte sett på tre år. Just den här dagen blev hon drottning och tillträdde som regent när hon blev 18 efter förmyndarregeringen innan. Bland de första beslut hon tog som regerande drottning gällde en ny fortfikationsordning med skansar som förlades inne i landet på lämpligt avstånd från riksgränsen, däribland Långå Skans.
Ingen av oss har väntat sig att krigen skulle kunna fortsätta än idag med groteska bilder som visas från Ukraina. Ett obegripligt lidande, sa Helge Jonsson, och läste dikten ’Förnedringens bro’ ur sin senaste bok Evighetens Mellanrum.
Flyktingen flyr det flyktansvärda // hoppas på plats //för tillvarons ro
Från eget land // sin tillvaros rot // pressas de bort // till toner av hot
Utvandrad står längtan // till invandringens lov //i trånga raviner //skaver bördan de sina
Väl framme på plats // lämplig att bo //möts blickar från dem // som värnar sin ro
Flykten är krisens // förnedringens bro // människans värde // trampad av stövelsko
Tyst minut hölls för de 40 soldater som begravts på skansens begravningsplats 1659 och alla andra i historisk och nutid som lämnat oss. Helge Jonsson avslutade sitt tal med den hoppfullhet han sammanfattat i dikten ’Livsvandring’ där vattendroppen har sin början i Skansberget i Långå, förenas till bäck och å och mejslar sin väg till havet där den stannar och vilar en stund tills solvärmen lyfter den åter en dag till Skansbergets lockande topp.