För 325 år sen var merparten av förberedelserna klara inför byggandet av en ny skans i Långå. Den gamla från 1658 var raserad och obrukbar. Världsläget var oroligt, då som nu, den nya fortifikationsordning som beslutats under drottning Kristinas tid, den tillämpades och fortfarande ansågs Långådalen vara rätt plats för att hindra anfall från väster. En ny skans skulle byggas påföljande sommar. Det var redan bestämt och uppdraget skulle utföras med hjälp av manskap från Jämtlands och Hälsinge regementena.
Under vintern arbetade bönderna i byn med att fälla skog och förbereda det virke som beställts i förväg för skansenbygget. Avverkningarna skedde väster om den blivande skansen, uppströms Ljusnan för att man skulle kunna flotta timret till dess slutliga position.
Beräkningarna pekade mot att det skulle behövas ungefär två hundra man inklusive hantverkare som fanns vid regementena som timmermän, snickare, smeder, bagare, hovslagare och en och annan fältskär. En ”fältskär” var ursprungligen en barberare och frisör som skötte manskapets skägg och klippte hår men fick också uppdraget att vara kirurg. Han hade ju vassa redskap som fungerade även för amputationer utan bedövning. I början av 1800-talet kom en bestämmelse om att han måste tvätta händerna innan han gjorde ingreppen.
Lördag, den 8 september år 1700, var Långå Skans klar och ’projektledaren’, Överstelöjtnant Bruchner red ut från byn i täten för ett nittital soldater från Hälsinge regemente. Övriga soldater återvände till Jämtland och tolv man med två officerare övertog skansen och ansvaret att på plats sköta Sveriges försvar.
Nästa år är det 325-årsjubileum och det ska firas.