Vårdkasen ingick i signalsystemet och var varningssignal för ofred. Kasen består av ved, klenare timmer rest som en kåta. Vårdkasen som byggts vid Långå Skans är en illustration som ska visa hur de kunde se ut. Under hösten ska den fyllas med ytterligare ved och ris. Den ska även fungera som insektshotell genom borrhål i virket som blir till rum och boende för insekter, exempelvis humlor och bin.
Signalsystemet bemannades särskilt när landet hotades av anfallskrig. Närmaste vårdkase för Långå Skans fanns på Knätten, det höga berget söder om byn.
En vårdkase (’vårdkas’ eller ’böte’) är en signaleld. Den ingick förr i ett enkelt optiskt signalsystem, bestod av ved och placerades på en höjd inom synhåll för nästa vårdkase, så att de brinnande kasarna bildade en kedja av signaleldar. Därav kommer uttrycket ’löpeld’.
Sveriges försvar behöver information om det som pågar utanför landets gränser, då som idag. Det är underrättelsetjänsten som spanar och varnar för vilka hot som kan riktas mot vårt land för att tidigt förbereda försvar och hindra väpnat anfall.
Informationen måste komma fram snabbt. Snabbast var systemet med vårdkasar som låg inom synhåll från varann och som bemannades om hotbilden krävde det. Samtidigt fanns spanare och kurirer som red med budskap från gränsområdet till Långå Skans, ca 8 mil, en sträcka de klarade på mindre än tolv timmar.
Vårdkasen tändes för att varna befolkningen, men även för att förvarna och mobilisera försvaret, däribland på Långå Skans, om vad som kunde väntas av fientliga styrkor och andra faror som kunde hota landet.
Kedjor av vårdkasar byggdes längs landets landgränser och kuster och sträckte sig från de olika landsdelarna med signaler till rikets centrala ledning.
Sista gången vårdkase systemet användes i Sverige var 1854 under Krimkriget.
