I Skansen skötte man sig själva men anlitade naturligtvis de resurser som fanns bland byns bönder. Dagarna ägnades åt den dagliga exercisen, vård av vapen, översyn, underhåll och reparationer. Hästarna skulle ryktas, vattnas, matas och tränas för att må bra och vara i trim för olika transporter, för spaning och för kurirerna som skötte ’posten’ som budbärare från och till Skansen. Det var härifrån Långå Skans som meddelandet om Karl XII:s död spreds till Armfelt i trakten av Röros. Spanarna utgjorde Skansens underrättelsetjänst och kunde förvarna om Skansen behövde höja sin beredskap.

Till de dagliga rutinerna hörde hygien efter samma mönster som gäller än idag i soldatlivet, att sköta och vårda sina fötter, tvätta skrev och armhåla och vårda sitt utseende. Tillsyn av uniform, utrustning och vård av läderstöveln; den fanns enbart med en läst, det vill säga formad så att den passade både höger och vänster fot.

’Tårk/badstugu’ på stranden till Långå å användes även för ”tårk” och då handlar det inte bara om våta kläder utan för konservering av kött och fisk.

Efter badet gick man till ”Materialboden” om det fanns rena plagg att hämta där. Men kalsongen var inte uppfunnen. Den långa skjortan veks in mellan benen och hade då dubbel funktion. ’Allt i ett’ skulle en fanjunkare säga.  På ritningen står det ”Material Bod”. Material är ämne som man gör något av. Materiel är tillbehör/utrustning som man använder.

Grenadjär. Elitsoldat i infanteriet i full mundering.

Dagen inleddes och avslutades med korum, en stunds samling med bön och psalmsång. Annars var den ena dagen lik den andra. Till nöjena hörde annars mathållningen och en stunds avkoppling här exemplifierad med tärningsspel, öl, tobak, brännvin, och ärter till den berömda ärtsoppan. Bröd var viktigt och en stor del av mathållningen och säd, huvudsakligen kornmjöl, maldes i de vattendrivna kvarnar som fanns på flera ställen i byn. En av dessa låg bara något hundratal meter från Skansen och fick sin kraft ur den bäck som ger vatten åt vallgraven vid Skansen. Kvarnen fanns kvar in på 1960-talet då den revs och byggnaden monterades ner och gjordes om till förråd hos markägaren. Rovor var också av betydelse. Det är ju först i slutet av 1700-talt som potatisen börjar få genomslag i Sverige. Bröd bakades dagligen med surdeg som jäsmedel, en levande organism som använts i obrutet led från Karl XII in i vår tid. Det speciella brödet, Succariebröd, med Karl XII själv som receptmakare, bakades på kunglig befallning när kungen tog det avgörande beslutet om att hans stridsdugliga soldater skulle ha ett hållbart bröd som huvudsaklig energikälla. Erfarenheterna från Norge med en hungrig armé ledde till att han i februari 1716 beslutade om att succariebröd skulle bakas överallt inom armen och den ordern följdes givetvis även av bagaren i Långå Skans. En bit av det hårda brödet från Långå Skans finns fortfarande bevarad vid länsmuseet i Östersund. Det stenhårda brödet var lätt att transportera både vad gäller vikt och hållbarhet. Eftersom det var stenhårt mjukades det upp i vatten för att bli ätbart.

Tärningspel, öl, brännvin, gula äter och tobak.

Kommenderingarna till Långå Skans varierade i längd beroende på uppdragets art och situationens krav. Som längst kunde vistelsen sträcka sig till ett par år, men vanligtvis var det kortare perioder. Hur omfattande umgänget var med folket i byn finns det inga uppgifter om men inköp av produkter förekom ur det som gårdarna hade. Ekonomiskt bör det ha blivit ett uppsving för byn med undantag för när Kronans behov bestämde sitt eget pris.