Skansens historia

Sextonhundratalet i Sverige är den så kallade stormaktstiden då Sverige utvecklas till en militär stormakt i Europa med stora landvinningar utanför landets nuvarande gränser. Det trettiåriga kriget dominerar århundradets första del och var en serie konflikter av politiska, religiösa och militära  anledningar. Den svenske kungen, Gustaf II Adolf, stormaktsväldets grundare, ställde upp för protestanterna i trettiåriga kriget och stupade i Lützen 1632. Hans sexåriga dotter, Kristina, blev drottning, till en början med förmyndarregering.

1645 sluter Sverige fred med Danmark-Norge och Härjedalen, Jämtland och Gotland blir en del av Sverige. Den militära upprustningen fortsätter och en ny försvarsordning införs bland annat på idén om försvarsanläggningar flera mil från nationsgränsen. I det perspektivet får byn i ’Långådalen’ en strategisk roll. Tanken om en försvarsanläggning i Långå kan ha hört till de första som drottning Kristina berörs av som regent. Den nuvarande skansen var klar år 1700 efter detaljerade ritningar och ersatte den tidigare efter beslut av Karl XII. Långå Skans behöll sin strategiska position in i början av 1800-talet och är nu ett försvarshistoriskt nationellt minnesmärke.

Freden vid Brömsebro den 13 augusti 1645 avslutade kriget mellan Sverige och Danmark/Norge. Då blev Härjedalen, Jämtland och Gotland en del av Sverige.  Gränsen måste hävdas genom flera befästningar och Långå blev en strategiskt viktig plats för försvaret. Hösten 1658 kommenderades ett kompani från Hälsinge regemente till Långå för att bygga en befästning till skydd mot norrmännen. Det blev en fyrsidig skans med bastioner i hörnen.

Det var nödår och både soldaterna i skansen och bönderna i byn svalt. Svenska soldater hade pesten med sig från Trondheim när de passerade Långå julen 1658. På ett halvår var 40 soldater döda av det från början 120 man starka Hälsingekompaniet. Bara 16 soldater var friska och kunde tjänstgöra. Efter freden i Köpenhamn 1660 hade skansen en bevakningsstyrka på två officerare med 12 meniga.

Skansen brändes och raserades av anfallande norsk trupp 1677 och ersattes senare av den befästning vi ser idag som var klar år 1700. Modellen visar den.

Långå Skans är idag ett försvarshistoriskt och kulturellt minnesmärke. Försvarsanläggningen togs ur bruk i början av 1800-talet. I skansen låg som mest fyra kompanier med 100 till 150 soldater i tältförläggning. Skansen var aldrig belägrad av främmande trupp och här utspelades inga strider.

I juni 1686 besökte konung Karl XI Långå Skans på en av hans ofta förekommande inspektionsresor.

Enligt sägnen lär han ha sagt ’bara skit för en tunna guld’ om den gamla skansen. Man kan anta att han under sina sista regeringsår fram till 1697 hade inflytande på beslutet om en ny skans i Långå, även om det var hans son, Karl XII som beslutade bygget.

Sommaren 1700 samlades soldater på platsen för den gamla befästningen i Långå för att anlägga en ny skans. I runda tal två hundra soldater från Jämtlands och Hälsinge regementen samt byns bönder arbetade hela sommaren med bygget. Resultatet blev en modern anläggning med oregelbunden stjärnform med timmerförstärkta jordvallar, vallgravar, palissader, spanska ryttare och löpgrav, skyddad gång, ner till Ljusnan. Krutgången från den gamla skansen till kruthuset 250 meter längre bort lades igen. Krutkällaren där finns dock kvar än.

Inne i skansen fanns kruthus, källare, bostäder för befäl och soldater, spannmålsbod, brygghus, bageri (bagarstuga), magasin och stall. Tidvis var Skansen bestyckad med åtta kanoner.

Utanför Skansen fanns torkbastu, tvätthus, större krutkällare på Skanstorpet. Begravningsplats, ’kiörrgård’ utan kyrka samt en grav för officerarna Asp och Björk vi Kappöle, halvvägs till Hede. Enligt sägnen ska hästarna som drog katafalkvagnen med kistorna ha tröttnat där eller av annat skäl vägrat fortsätta till kyrkogården i Hede. På 1930-talet planterades en asp och en björk på graven för att hedra ’soldaterna’. Träden var då ett par meter höga och är det än idag. Soldatgraven är fornlämning till Långå Skans.

Modellen av Skansen som länsstyrelsens kulturenhet uppfört ger en god bild av hur Skansen såg ut under drygt hundra år. Runt 1810 avvecklades anläggningen, byggnaderna revs och såldes till bönderna i byn. Ett fåtal fragment finns idag.

Långå har in i modern tid haft en strategisk betydelse i gränsförsvaret. Under andra världskriget anlades en skans vid Saxvall, väg 84 (gamla)bron över Långåljusnan. Fästningen var bestyckad med kulspruta och granatkastare samt vägspärr vid vägbrons östra fäste. Bron var dessutom apterad med sprängmedel för att sprängas och hindra tyska trupper att ta sig in i Sverige. I samband med byggandet av nya bron i skiftet mellan 1960- och 70talet rustades för en ny befästning som inte längre är i bruk.