Vid den här tiden – för 325 år sedan – var överstelöjtnant C Bruchner igång med förberedelserna för byggandet av en ny befästning i Långådalen, strax väster om byn Långå i Härjedalen. Bruchner var utsedd som chef för projektet och hade uppdraget att anlägga en modern försvarsanläggning, med bland annat förebilder från Frankrike, inom ramen för den sedan 1650-talet nya fortifikationsordningen för Sveriges försvar. Den motiverades av att Sveriges nya gränser efter fredsavtalet i Brömsebro, augusti 1645, krävde ett starkt försvar av de nya territorierna Härjedalen, Jämtland och Gotland. Dessa landvinningar var strategiskt viktiga. Det fanns till och med risk för att Sverige skulle ’skäras av på mitten’ då de två landskapen sedan fem hundra år tillhört Norge, som i sin tur ingick i Danmark, och en ny väg öppnas mellan Östersjön och Atlanten.
Bruchner insåg allvaret och antog utmaningen att på två sommarmånader ha en funktionsduglig befästning i Långådalen, den trånga passagen i Ljusnans dalgång.
På bara två månader byggdes Långå Skans sommaren 1700. Den imponerande satsningen blev möjlig tack vare två hundra man som utförde ett i många delar planerat och förberett projekt. Däribland hade bönder i Långå avverkat skog och förberett timmer för bygget under vintern 1699.
Soldater från Jämtlands och Hälsinge regementen deltog i bygget tillsammans med bönder och arbetskraft i byn. Kunniga hantverkare ingick som specialister, var och en inom sitt område alltifrån ’fältskär’ som var barberare och frisör men även händig i amputeringar, till timmermän, murare och smeder.