Att bygga och sedan underhålla en försvarsanläggning som Långå Skans krävde många skickliga specialister alltifrån dem som planerade, beräknade, konstruerade, ritade, byggde, underhöll till dem som satte anläggningen i funktionsduglig beredskap. Den aktuella hotbilden avgjorde slutligen vad som skulle tillfogas för att Långå Skans skulle kunna stå emot ett anfall från väster och därmed försvara landet och territoriet öster om Långå. Det svenska inlandet.
Behovet att försvara Sverige från anfall västerifrån var som senast aktuellt bara för ett åttital år sedan, när Hitlers tyska trupper ockuperat Norge i linje med nazisternas avsikt att behärska världen. Då byggdes ett flertal 'skansar' bland annat i Tänndalen och vid Saxvall, en trång passage strax väster om Långå med barrikader vid gamla vägbron (väg 84) och möjligheter att spränga bron för att hindra genomfart. I samband med att den gamla bron ersattes på 1960-talet anlades en befästning på dess södra sida. Anläggningen är tagen ur bruk.
Sexton- och sjuttonhundratalets svenska krigsmakt hade utvecklats till en av de starkaste i Europa. Dåtidens högteknologi byggde på både inhemska och importerade kunskaper. Tekniskt kunniga och erfarna hantverkare rekryterades till kungarnas investeringar i rustning av stridbara arméer och funktionsdugliga försvarsanläggningar. Meningen med en stark armé och andra tillhörande krafter har utvecklats till att idag utgöra en av hörnpelarna för Sveriges frihet och självständighet som neutral nation.
